Precis som de flesta hundraser dras även tollaren med en del rasbundna sjukdomar. Allmänt sett måste dock tollaren sägas vara en frisk ras. De sjukdomar som ibland drabbar tollare är ofta av autoimmun karaktär såsom meningit, lymfödem och SLE.

Försäkringsbolagen har delat in hundraser i olika rasgrupper som helt och hållet grundas på hur mycket den speciella rasen kostat i försäkringsersättning i veterinärvårdsförsäkringen. Hänsyn tas inte till om sjukdomarna är ärftligt betingade eller på annat sätt rasbundna. I rasgrupp 6 förekommer alla sjukdomar oftare och mer kostsamt än i rasgrupp 1, som är billigast. Tollaren tillhör rasgrupp 4 tillsammans med en stor del av de hundraser som finns i Sverige.

Svenska Kennelklubbens genetiska hälsoprogram är samlingsnamnet för SKK:s centrala registrering och åtgärdsprogram riktade mot genetiskt betingade sjukdomar och defekter. Tollaren ingår i två av SKK:s hälsoprogram:

• SKK:s hälsoprogram för ögondefekter innebär att hundar som ska användas i avel ska vara ögonundersökta inom ett år före betäckningen. Registreringsförbud råder för avkomma efter föräldradjur med PRA, för avkomma efter föräldradjur som tidigare producerat avkomma med PRA samt för avkomma efter föräldradjur som är avkommor till djur med PRA.

• SKK:s hälsoprogram för höftleder kräver att båda föräldradjuren är höftledsröntgade och ID-märkta för att avkomma ska registreras i SKK. Hunden ska vara höftledsröntgad och röntgenplåtarna ska vara avlästa före ev. parning. För att resultatet ska bli officiellt måste tollaren vara minst 12 månader gammal.

Tollarklubben ställer högre krav på föräldradjuren än SKK, då klubben kräver att föräldradjuren ska ha höftleder utan anmärkning (gamla avläsningssystemet) eller A alternativt B (nya avläsningssystemet) för att förmedla valpar via valpförmedlingen.